vattenbehållare, Strutskalsägg, water-container

Ornerat strutsäggskal. Vattenbehållare Södra Kalahari Södra Kalahari Södra Kalahari, Afrika. [[Haga]] Korsvägar 1 - (plan 4) Korsvägar 1 - Zon A2 Årsberättelse 1936, Göteborgs museum, Årstryck 1937 Korsvägar 1, Zon A2-2 Dekorerat strutsäggskal använd som vattenbehållare av Sanfolket i Kalahariöknen, Namibia. Kalahariöknen har beskrivits som den plats på jorden som är längst bort från någon flod. Ordet Kalahari härstammar från inhemska språk och betyder ungefär “den stora törsten” eller "en vattenlös plats". Sanfolket använder en rad olika strategier för att ta tillvara och bevara vatten. Under torrperioder används bland annat så kallade sipprande brunnar. En form av brunn där man utnyttjar vattenfickor under jorden där vattnets trycknivå är högre än på andra ställen. Att exakt hitta dessa sällsynta platser är en konst i överlevnad som inte många länger kan. För att få upp vattnet grävs ett djupt hål på ca 2-3 meter där sanden är som fuktigast. Att få upp vattnet är krävande och komplicerat. Med hjälp av en gummislang sugs vattnet upp med munnen och töms i en plastflaska. Tidigare användes ett långt sugrör av ihåligt grässtrå för att suga upp vattnet som sedan överfördes till ett strutsägg för förvaring. Vissa av de vattenfyllda strutsäggen grävdes ner i jorden för framtida behov. 1936.08.0011 prof. leonard Schultze Masarwa plexiring 6 cm Namibia Decorated ostrich egg shells used as a water container by the San people from the Kalahari Desert, Namibia. The Kalahari Desert has been described as the place on earth furthest away from any river. The word Kalahari is derived from indigenous languages and can be translated to something like "the great thirst" or "a waterless place". The San people use a variety of strategies to collect and conserve water. For instance so called sip wells are often used during dry periods. A type of well which makes use of artesian groundwater; underground water pockets where the water pressure is higher than elsewhere. To precisely find these rare sites is an art of survival nowadays practiced only by a few. To be able to reach the water, deep holes about 2-3 meters down are dug where the sand is damp. The whole procedure finding the underground thin capillaries of water is demanding and difficult. Via a rubber hose the water is sucked by the mouth and emptied into a plastic bottle. Previously a long straw of hollow blade of grass were used to suck up the water, which was then transferred to an ostrich egg for safekeeping. Some of the water filled ostrich eggs were buried for future needs.